ja, jag är sådär sockerdricksbubbligt, överdrivet, jag vet inte vad jag ska ta med till eller vars jag ska ta vägen kär.

men jag blir så arg på mej själv endå, nu ligger jag här i min säng och lyssnar på underbart fina låtar, och vad gör jag, jo visst fan rinner tårarna. igen.

jag har inget. inget alls att gråta över och det vet jag.

det händer ibland, jag gråter för att jag ärså nöjd med hur jag har det nu.

och för att jag är så förbannat rädd, eller jag är inte rädd, jag är fullkomligt vettskrämd och livrädd.

jag har förlorat mej helt och totalt i en annan människa, vilket gör att jag själv inte längre har kontroll över situationen, det är skrämmande.

att jag har släppt alla trådar och faller fritt i tron om att han aldrig kommer att dra undan händerna och låta mej landa hårt på marken.

men rädslan för att han skulle tröttna, lämna mej för älska någon annan finns endå.

jag är inte orolig egentligen för att jag vet att han älskar mej.

men jag kan endå inte låta bli att njuta lite extra av varje beröring.

Varje gång han lägger armen om min axel.

Varje kyss.

När han lägger hela sin kropp nära min för att värma.

Varje gång han klappar min kind.

Det är en lyx att få känna och uppleva.

Man måste blunda och känna hur hela kroppen vibrerar.

Varje beröring.

Njuta av nuet.

Blunda och skratta av lycka när du känner dina läppar mot hans.

Krama honom lite extra hårt när han åker iväg och aldrig snåla på att berätta hur mycket jag älskar människan.

jag tänker lixom att om jag tar vara på dessa upplevelser och riktigt drar in lukten från hans tröja så ska jag komma ihåg det och kunna ta fram det sen nån gång om jag blir lämnad ensam.

och det som är mest störande med mej är att jag alltid, det spelar ingen roll om jag precis träffat honom och kommit hem igen, alltid när jag hör någon på bron så flyger jag upp ur soffan och hoppas att det ska vara han som bara kommer på ren impuls.

varje gång det kör upp en bil på uppfarten och jag vet att både mamma och pappa är hemma så hoppas jag att det är han, hela tiden, det slutar inte.

varenda nerv i hela min kropp saknar människan fast jag träffade honom för inte särskilt längesen.

jag kommer att sova dåligt i natt, om jag ens lyckas somna.

jag hade varit så nöjd om han legat här bredvid och killat min hand, vi hade skedat och jag hade sluppit frysa, han hade kramat mej hårt och berättat hur mycket han älskar mej, flera gånger dessutom.

sen när vi vaknat i morron hade han berättat hur mycket jag snarkat och hur stor dreggelfläck jag hade lyckats tillverka.

hade jag fått välja ett ögonblick där mitt liv föralltid skulle stanna så hade det varit liggandes i hans soffa i hans 1:a i stan. 

omhållen och älskad av mattias.

 

agggeee

30 december 2010 19:09

<3

http://insefakta.blogspot.com

 

erica

31 december 2010 13:46

så himla bra skrivet!

http://www.holmbergerica.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känns onödigt att hålla två bloggar i rullning. Den andra är så smidig förstår ni. Inlägg varje timma om jag så vill. Bara för att jag slipper öppna datorn eftersom att allt går att göra genom mobilen. Det känns nytt och jag är motiverad. Rolig...

  Åker med han på bilden till skellefteå efter tio när han slutar. Mor och far ska hämtas från kalas.   I morgon har vi konditionstest. Jag är förmodligen körd. Eftersom att min kondis inte finns. I morgon är det också torsdag, så logiskt s...

Fanns det en app för bloggplatsen också så skulle jag inte gå bakom ryggen och använda tumblr. Men nu finns det ingen sådan och jag har blivit kär i instagram. Så därför.   Glöm inte attt följa > Tumblr                    ...

Att man numera kan beställa kläder från allas vårat älskade monki. Och det faktum att jag äger ett visa kort. Detta kommer att bli en härlig koombination!   Klickade precis hem en kofta som jag hoppas kommer att vara lika mysig som den såg ut...

Här finns bilder. Men nästan ingen text. Så är tanken i alla fall. När jag har kommit i underfund med det hela. Ta en titt.  Är ni snälla.    ...