När man vaknar upp ensam och inte känner sig helt okej, som om man vore sjuk eller något. Kroppen kan liksom inte riktigt slappna av och man blir lite för rastlös, vet inte vad man ska göra av sig själv. Vaknar tidigare än vanligt och hoppar upp i soffan med duntäcke för att titta på dålig tv.

När man inte vill vara utan honom, inte ens en natt även fast man sover bort den.

Då är man nog lite jävla kär.