Ni vet hur det är ibland när man bara vill vara så nära som det överhuvudtaget går att komma, men hur nära man än kommer är man aldrig tillräckligt nära? Exakt så.

När hjärtat gör ont för att det slår lite för hårt och snabbt och man vill få det att lugna ner sig men det går liksom inte. Exakt så.

Eller när man tittar på telefonen och helst av allt vill plocka upp den och ringa och aldrig lägga på. Så.

När man blir glad varje gång man tittar på mobilen för han finns som bakgrundsbild.

När han kallar en älskling och man rodnar men skyller på kylan.

Men just det här att hur nära han än är så är han aldrig tillräckligt nära.

Det måste betyda att man inte kan få nog. Det går inte att få för mycket av honom. Och hans tröjor som alltid luktar så gott...