Inser nu att det jag skriver är dag två egentligen är första dagen..

Men vi kör detta race endå.

Tänkte visa ett litet antal bilder från våran första romantiska parmiddag i alanyas flådiga kvarter.  En restaurang, som jag för tillfället inte minns namnet på.. (hanna hjälp?) stod iaf för maten våran första kväll. 

Vi åt den godaste carbonaran någonsin. Finns inte ord i det svenska språket som kan beskriva hur underbart det var. Foodgasm.

Brödet som serverades före i stort sätt alla måltider var mums och iibland blev jag mätt på det innan maten ens hunnit komma på bordeet. En tumme upp som är gömd bakom blomman. But yet. There it is.

Vi fick veta natten vi kom att frukosten skulle stänga 10, om vi skulle hinna äta skulle det innebära endast 4 timmars sömn så vi bestämde oss för att strunta i frukosten och äta en tidig lunch istället. Städerskan knackade dock på dörren 10.15 och väckte oss. Vi kunde inte somna om och missade frukosten med en kvart. Det gav oss dock tid att springa runt på stan och leta vatten och stranden.

Lunchen bestor av hamburgare, dränkta i majonäs med pommes, den förtärdes på orient suite hotel. Ja, där vi bodde alltså.

Colan blev säkert 10 gånger godare bara för att det satt ett sånt där gult och roligt päron på!Efter lunch och vattenköp kröp vi ner i våra bikinis och drog iväg på turkiskt bad. 

ALL död hud försvann och vi blev lena som barnrumpor!

Idag är det onsdag, onsdag den 31 augusti till och med.

Idag fyller en mycket kär vän år.

En vän som jag bara har kännt i drygt ett år.

Sanna är det som fyller år idag!

Sanna är en människa som ger mig hopp om mänskligheten. Hon har inget annat än fina saker att säga om människor och helt på riktigt så har jag nog aldrig sett henne annat än glad.

Sanna är bra på det mesta. Hon spelar fotboll i bergsbyn och tar fina bilder, hon har en gång lyckats med att äta fler plätar än mig och hon har det vackraste håret i skellefteå kommun.

Hon hittar alltid på spännande saker och hon är så smart.

En människa som har kommit mig nära in på livet som jag är oförståeligt glad att ha träffat.

Ni som lever ett liv utan en Sanna. Ni har inte lika tur som jag.

Sanna är som ett glädjepiller. 

Som jag skrev i inlägget tidigare så kom vi inte fram till hotellet förrän efter fem på onsdag morgon, det var mörkt överallt. Vi blev mottagna av ett gäng jättetrevliga turkar på hotellet och de bar våra väskor till rummet. Som låg på våning 3.

Ja visst kunde jag ha tagit en bild när sängarna var bäddade, men det känns så tillgjort.

Här sov vi i alla fall, hanna och jag. Mycket mysigt!

Vi hade en jättestor balkong, med utsikt över poolen. Balkongen var även det enda stället som wi-fi mottagningen fungerade. Här hängde vi efter alla besök på stranden!

Hannas väska ser ni där nere i hörnet. Sen finns en jättebra spegel på väggen där.

En dusch. Inte vilken som helst. Duscharnas dusch detta. 

Lång, hög och genomskinlig. INGEN CELLSKRÄCK!

Hittade sladden, tack gud!

Fick skjuts av bästa Mattias till Hanna klockan 4, tisdag eftermiddag. 

Åkte med henne till Luleå och checkade in våra tunga väskor!!

Ingen av oss hade käkat middag så vi slängde lite pengar på en flygplatsburgare.

Vi hade rosa naglar när vi åkte båda två. Helt oplanerat. Snygga var vi!

Vi åkte med ett fflygbolag som ingen av oss, tro det eller ej, förut hade åkt med.

Vi är fortfarande inte säkra på om besättningen var från turkiet, ukraina eller lettland.

Vi fick flygplansmat fast vi bara hade beställt en macka. Fetaosten fick full pott!

Efter fyra timmar i flygplan utan någon sömn överhuvudtaget så landade vi i antalya.

Vi hittade igen våra väskor och hittade också ut från flygplatsen!

Efter flyget väntade en bussresa på cirkus två timmar innan vi anlände till Alanya och vårat helt och hållet fantastiska hotell!! Att vi låg i sängarna så sent som halv 6 på morgonen är något som också bör nämnas tycker jag. Trötta var vi dag 2, men det får ni höra om i morgon!

Okej mina nära, mina kära och ni andra som läser denna döende blogg.

Jag har idag vandrat omkring på svensk mark, men tillgång till internet, i en hel vecka.

Tro det eller ej.

Jag har prestationsångest i skrivande stund.

Exakt 479 underbara bilder från ett magiskt turkiet befinner sig i min kamera och jag kan nästan inte vänta med att visa dom för er.  Sladden till kameran är tyvärr på villovägar och jag är för trött för att orka söka igen den just nu. Men i sinnom tid kommer det bildbevis. Tålamod.

Ett livstecken kan ni se detta som.

Soon to be. Back on track.

Klockan är 20.10 nu.

Jag sitter bredvid Hanna på en flygplan på väg mot Alanya, Turkiet och jag är förmodligen jätterädd. Vi skrattar nog också. Massor. Gud vilken resa detta kommer att bli!

Detta är ett tidsinställt inlägg.

Jag har inte sovit alls inatt.

Fast jo. Men inte som jag brukar. 

Nervositet kallas det visst. 

Får skjuts av Mattias in till stan och Hanna klockan 3.

Avresa från Hannas place klockan 4. Och avresa från Luleå klockan 20.10

Det kommer att bli en lång dag det här mitt herskap.

Får skalla kudden på hotellet klockan 4 inatt, tidigast. 

Men satan så kul veckan kommer att bli!

Skulle kanske ha sagt godmorgon också förresten. Godmogron